Mitt liv..
händelserikt lr inte..? Döm själva........
Jag föddes
Jag är född i Vänersborg men har bott i Ed i nästan 17 år.. Jag
föddes klockan 11.52 den 11e juni 1984.. Jag vägde 3760gr och var 52cm lång..
Jag stressar i princip aldrig, det gjorde jag inte när jag föddes heller..
Hehe.. Hela min födsel gick på över 2 dygn.. Ujuj..
Flyttar
Jag har flyttat en del under mitt liv, det är väll på både gott och
ont.. Dels var det gott att flytta och undkomma mina plågoandar (mer om dem
senare).. Men jag hann aldrig skaffa några vänner tyvärr..
Här nedan ser du var jag bott hittills under mitt liv:
Här har jag bott!! |
Adress |
Flyttade in |
Flyttade ut |
Gamla Edsvägen 68B, Ed |
1984 |
1985 |
Södra moränvägen 23C, Ed |
1985 |
1987 |
Töftesäter 4171, Ed |
1987 |
1989 |
Hindalebyn 1141, Ed |
1989 |
1994 |
Gamla Edsvägen 58A, Ed |
1994 |
1997 |
Ängshögevägen 3, Ed |
1997 |
2000 |
Ängshögevägen 3B, Ed |
2000 |
2001 |
Grenebacken 13, Ed |
2001 |
2001 |
Ängshögevägen 3B, Ed |
2001 |
2001 |
Kronoparksvägen 17, Ed |
2001 |
2001 |
Timmertjärnsvägen 20B, Ed |
2001 |
2001 |
*censur*, Uddevalla |
2001 |
---- |
Plågoandarna.....
När jag bodde på Södra moränvägen och
var 3 eller 4 år gammal började det värsta helvete jag gått igenom!!
Det bodde två tjejjer (systrar) på samma område som jag.. Än idag minns jag
inte deras namn.. =(
Den äldsta av de två började fysiskt mobba mej och tvingade sin yngre syster
att hjälpa till med mobbningen, till exempel drog hon mej i håret (med mening,
hon visste att jag var håröm), och hon knuffade mej ner i lerpölar och stod
kvar och skrattade åt mej..
Jag vankade gråtande hem, leran rann av mina kläder och jag grät för att dom
nya kläderna var förstörda.. Jag vågade aldrig tala om för min mor Meta vad
som pågick, jag dolde min hemlighet länge länge............ Allt kändes
som om det var mitt fel.. Men idag vet jag att så inte är fallet..
Vi flyttade, men mobbningen fortsatte eftersom mitt självförtroende redan var
helt förstört.. Jag vågade inte ta kontakten med några jämnåriga, jag blev
tystlåten och på grund av det blev jag utstött och mobbad av ännu
fler........
Jag blev ihop med en kille när jag var 8 lr 9.. han slog mej så fort han fick
chans.. jag gjorde slut.. han slog mej för att jag lämnat honom.. så vi blev
ihop igen.. så höll det på i två år, tills att han flyttade.. fy
fan..
Mobbningen upphörde inte för än 12 år senare, när jag slutade 9:an.. Det
finns fortfarande 3-4 stycken som tror att dom är roliga när dom kastar
glåpord efter mej, men jag bryr mej inte om dom längre..
När jag gick i typ 5:an eller liknande så upptäckte några lärare att jag
blev mobbad.. Men ingen ville tro att det var mobbarna det var fel på.. Allt
var mitt fel!!?? Så jag blev skickad till kuratorn.. Kuratorn begick
tjänstefel men det brydde ingen sej om.. Han fick mej att säga att jag blivit
mobbad så länge, men jag bad han om och om igen att INTE säga nått till
Meta.. Jag var rädd, fråga mej inte varför, för jag vet inte.. Men
samma dag som jag berättade ringde han hem.. När jag kom hem började Meta
skrika på mej om varför jag aldrig berättat och om hon var en så himla
dålig mamma!!?? Hon lyckades alltid vända allt emot mej.. Så under hela min
uppväxt fick jag hela tiden höra att det var alltid fel på mej!! Vi gled
ifrån varann och jag levde mitt eget liv.. Jag ljög utan att det rörde mej
det minsta, och jag tog med mej hundarna ut i skogen i timmar i sträck bara
för att kunna komma ifrån mobbarna och Meta.. Jag ville inte bli hatad..
Mobbarna fick mej att må skitdåligt, och när Meta blev arg på mej både för
det ena och det andra så skrek hon åt mej en hel del grejjer man ALDRIG ska
uttala emot sina barn!!!!
Festandet
Jag försökte ta livet av mej i högstadiet, och jag slutade plugga redan i
7:an.. Jag gick ur 9:an med dåliga betyg.. Jag började springa ute och supa den
sommaren.. När jag var full vågade jag prata med folk och mitt
självförtroende ökade lite lite.. Folk tog mej plötsligt för den jag
var!! =) Jag lyckades skaffa mej vänner för första gången i mitt
liv, och alla talade om för mej vilken go tjej ja va trots att jag var svår
att lära känna från början..
Mitt festande fortsatte och jag drack mej full mist två gånger i
veckan.. Meta har alltid skrutit om hur lätt hon har för att känna om
man har druckit alkohol, men kände tydligen ingenting när jag kom hem mitt i natten
nån da mitt i veckan.. På nått sätt antar jag att jag ville få
uppmärksamhet, men det målet nådde jag inte..................
Jag började sova hos vänner på helgerna för jag ville inte gå hem..
Jag var hemma mindre och mindre för varje dag som gick..
Pengarna..
Jag flyttade ut till "lillstugan" precis innan jag
fyllde 16.. Jag började på utsiktens gymnasie i Ed, där jag läste på
Samhälls-linjen med datainriktning.. Samma höst som jag började gymnasiet
tyckte Meta att jag blev för dyr i maten (jag åt värre än en kille i
tonåren*s*).. Detta resulterade i att jag fick studiebidraget (som jag tidigare
inte sett skymten av) att köpa mat för.. Just då vart det inte mer än
850kr/månad.. Inte mycket mat för dom pengarna.. =(
Vid årsskiftet höjdes det dock till 950kr/månad.. Eftersom pengarna inte
räckte till mycket så åt jag hemma hos mina vänner.. Många gånger kändes
det som om att jag trängde mej på så jag valde i stället att äta en gång
varje dygn (lunchen i skolan).. Så det var inte så konstigt att jag sov mycke
och inte vägde mer än 58-59kg (för er som inte vet så är jag 170cm lång,
vilket innebär att 58kg är lätt undervikt)
Marcus, min räddning!!
Jag hade mött han på fester några gånger,
men aldrig lärt känna honom..
Men så fredagen den 25:e maj 2001 stod jag och några till utanför hotellets
pub och hängde.. Dä va då jag mötte Marcus!! =) Det ena
resulterade i det andra och den 26:e blev vi ihop!! Plötsligt hade jag
riktigt tak över huvudet, mat i magen och nån som hela tiden visade att han
brydde sej om mej.. På grund av att min teve hade pajjat hemma hos mej och Meta
vägrade låta mej sitta hemma hos henne och se på teven *grr* så fick
jag extranyckeln till Marcus lägenhet.. Han jobbade i Uddevalla (8 mil bort)
så han var inte hemma på veckorna.. Detta resulterade i att jag började sova
hemma hos honom då och då.. Till slut sov jag där varje natt.. I juli
flyttade vi till en större lägenhet.. Sedan flyttade vi till Uddevalla, jag
ville bort från Ed och mitt forna liv.. Jag ville få rätsida på mitt
liv innan vårt barn skulle födas.. Jag ville inte bo kvar i Ed och
känna mej hotad..
Pernilla
Den 27:e mars 2002 förändrades allt.. Pernilla föddes!! Hon är mitt
allt!! =O)
Jobb
Jag gick länge och mådde dåligt för att jag inte hade något riktigt jobb
när föräldrapenningen sinade.. men så hade jag tur.. ett tips
ledde till att jag sökte jobb inom hemtjänsten.. Hux-flux så vars jag
timanställt vårdbiträde på Ryttarens servicehus!! Dä jag trivs som
fisken i vattnet..!!
Förhållandet......
Det knakade i kanterna på mitt och Marcuses förhållande ganska länge..
eller väldigt länge kanske man ska säga.. ca en halv månad innan vi
till sist gick isär slutade jag äta.. jag kunde inte äta.. jag fick
skuldkänslor jag ens tänkte på mat.. Jag mådde jättedåligt på grund
av min vikt och gick och oroade mej för att jag kanske var gravid igen..
Den sista mars gick jag till slut till mvc och testade mej.. Det enda hon
kunde göra var att konstatera att jag var gravid.. Jag började gråta,
jag grät flera dygn i rad.. Jag orkade inte nånting.. Jag mådde
så dåligt.. En person fanns där genom allt, vill bara slänga in ett stort
tack till dej William!! Jag hade nog fortfarande mått lika dåligt om det
inte varit för det du sa.. tack!! *puss*
Den första april var jag på kvinnokliniken på uddevalla sjukhus.. dom
konstaterade att fostret var 3-4 veckor gammalt.. Dom bokade tid för
abort.. Det var dä jobbigaste beslutet jag nån gång gjort.. Jag
ångrar mej som bara den.. men samtidigt så vet jag att det hade inte gått bra
att behålla dom.. (anledningen till att jag skriver dom är att jag blev spådd
en gång då jag fik veta att jag först skulle få en dotter (pernilla) sen
tvillingpojkar och sen en dotter till)
Min högsta dröm är att få en son.. men se som det går..
Den 8e april var jag tillbaka på sjukhuset.. svalde tre tabletter och fick gå
hem igen.. tack snälla Mimmie för att du passade Nillan åt mejj..
Samma dag.. den 8e
alltså.. bröt jag och Marcus vår förlovning..
Den 10e var jag åter igen
tillbaka på sjukhuset och själva aborten påbörjades.. jag önskar så
att jag sluppit gå själv, men vem skulle jag ha tagit med mej??
Den 17e april svek Marcus mej för sista gången och jag bad honom
flytta.. ville inte ha honom i mitt liv längre..
Nu är det som det är..
jag är singel (vilket jag trivs riktigt bra med)..
jag har ett barn, men jag kunde ha haft fler på gång..
jag lider av sömnbrist (sover 2-6 timmar/natt)..
jag äter alldeles för lite (gick ner 10 kilo på en månad)..
jag är pankare än pankast..
jag mår hur dåligt som helst psykiskt men gillar inte psykologer..
å alla mina leder har gett upp för mejj..
Nu vet ni dä mesta om min
uppväxt.. kanske inte allt.. men en hel del..
HÄR
STÅR INGET MER
KLICKA HÄR FÖR ATT BACKA TILL SIST SIDA
|