Du befinner dejj på tingelings hemsida, känn dej som hemma!!
glöm inte skriva i gästboken!!??

senast uppdaterat: 18 maj 2oo3

Mitt liv..  händelserikt lr inte..?  Döm själva........

Jag föddes
Jag är född i Vänersborg men har bott i Ed i nästan 17 år.. Jag föddes klockan 11.52 den 11e juni 1984.. Jag vägde 3760gr och var 52cm lång.. Jag stressar i princip aldrig, det gjorde jag inte när jag föddes heller.. Hehe.. Hela min födsel gick på över 2 dygn..  Ujuj..

Flyttar
Jag har flyttat en del under mitt liv, det är väll på både gott och ont.. Dels var det gott att flytta och undkomma mina plågoandar (mer om dem senare).. Men jag hann aldrig skaffa några vänner tyvärr..
Här nedan ser du var jag bott hittills under mitt liv:

Här har jag bott!!

Adress

Flyttade in

Flyttade ut

Gamla Edsvägen 68B, Ed

1984

1985
Södra moränvägen 23C, Ed 1985 1987
Töftesäter 4171, Ed 1987 1989
Hindalebyn 1141, Ed 1989 1994
Gamla Edsvägen 58A, Ed 1994 1997
Ängshögevägen 3, Ed 1997 2000
Ängshögevägen 3B, Ed 2000 2001
Grenebacken 13, Ed 2001 2001
Ängshögevägen 3B, Ed 2001 2001
Kronoparksvägen 17, Ed 2001 2001
Timmertjärnsvägen 20B, Ed 2001 2001
*censur*, Uddevalla 2001 ----

 

Plågoandarna.....
När jag bodde på Södra moränvägen och var 3 eller 4 år gammal började det värsta helvete jag gått igenom!!
Det bodde två tjejjer (systrar) på samma område som jag.. Än idag minns jag inte deras namn.. =(
Den äldsta av de två började fysiskt mobba mej och tvingade sin yngre syster att hjälpa till med mobbningen, till exempel drog hon mej i håret (med mening, hon visste att jag var håröm), och hon knuffade mej ner i lerpölar och stod kvar och skrattade åt mej..
Jag vankade gråtande hem, leran rann av mina kläder och jag grät för att dom nya kläderna var förstörda.. Jag vågade aldrig tala om för min mor Meta vad som pågick, jag dolde min hemlighet länge länge............ Allt kändes som om det var mitt fel.. Men idag vet jag att så inte är fallet..
Vi flyttade, men mobbningen fortsatte eftersom mitt självförtroende redan var helt förstört.. Jag vågade inte ta kontakten med några jämnåriga, jag blev tystlåten och på grund av det blev jag utstött och mobbad av ännu fler........
Jag blev ihop med en kille när jag var 8 lr 9.. han slog mej så fort han fick chans.. jag gjorde slut.. han slog mej för att jag lämnat honom.. så vi blev ihop igen.. så höll det på i två år, tills att han flyttade..  fy fan..
Mobbningen upphörde inte för än 12 år senare, när jag slutade 9:an.. Det finns fortfarande 3-4 stycken som tror att dom är roliga när dom kastar glåpord efter mej, men jag bryr mej inte om dom längre..
När jag gick i typ 5:an eller liknande så upptäckte några lärare att jag blev mobbad.. Men ingen ville tro att det var mobbarna det var fel på.. Allt var mitt fel!!?? Så jag blev skickad till kuratorn.. Kuratorn begick tjänstefel men det brydde ingen sej om.. Han fick mej att säga att jag blivit mobbad så länge, men jag bad han om och om igen att INTE säga nått till Meta..  Jag var rädd, fråga mej inte varför, för jag vet inte.. Men samma dag som jag berättade ringde han hem.. När jag kom hem började Meta skrika på mej om varför jag aldrig berättat och om hon var en så himla dålig mamma!!?? Hon lyckades alltid vända allt emot mej.. Så under hela min uppväxt fick jag hela tiden höra att det var alltid fel på mej!! Vi gled ifrån varann och jag levde mitt eget liv.. Jag ljög utan att det rörde mej det minsta, och jag tog med mej hundarna ut i skogen i timmar i sträck bara för att kunna komma ifrån mobbarna och Meta.. Jag ville inte bli hatad.. Mobbarna fick mej att må skitdåligt, och när Meta blev arg på mej både för det ena och det andra så skrek hon åt mej en hel del grejjer man ALDRIG ska uttala emot sina barn!!!!

Festandet
Jag försökte ta livet av mej i högstadiet, och jag slutade plugga redan i 7:an.. Jag gick ur 9:an med dåliga betyg.. Jag började springa ute och supa den sommaren.. När jag var full vågade jag prata med folk och mitt självförtroende ökade lite lite.. Folk tog mej plötsligt för den jag var!!  =)  Jag lyckades skaffa mej vänner för första gången i mitt liv, och alla talade om för mej vilken go tjej ja va trots att jag var svår att lära känna från början..
Mitt festande fortsatte och jag drack mej full mist två gånger i veckan..  Meta har alltid skrutit om hur lätt hon har för att känna om man har druckit alkohol, men kände tydligen ingenting när jag kom hem mitt i natten nån da mitt i veckan..  På nått sätt antar jag att jag ville få uppmärksamhet, men det målet nådde jag inte..................
Jag började sova hos vänner på helgerna för jag ville inte gå hem..  Jag var hemma mindre och mindre för varje dag som gick..

Pengarna..
Jag flyttade ut till "lillstugan"  precis innan jag fyllde 16.. Jag började på utsiktens gymnasie i Ed, där jag läste på Samhälls-linjen med datainriktning.. Samma höst som jag började gymnasiet tyckte Meta att jag blev för dyr i maten (jag åt värre än en kille i tonåren*s*).. Detta resulterade i att jag fick studiebidraget (som jag tidigare inte sett skymten av) att köpa mat för.. Just då vart det inte mer än 850kr/månad.. Inte mycket mat för dom pengarna..  =(
Vid årsskiftet höjdes det dock till 950kr/månad.. Eftersom pengarna inte räckte till mycket så åt jag hemma hos mina vänner.. Många gånger kändes det som om att jag trängde mej på så jag valde i stället att äta en gång varje dygn (lunchen i skolan).. Så det var inte så konstigt att jag sov mycke och inte vägde mer än 58-59kg (för er som inte vet så är jag 170cm lång, vilket innebär att 58kg är lätt undervikt)

Marcus, min räddning!!
Jag hade mött han på fester några gånger, men aldrig lärt känna honom..
Men så fredagen den 25:e maj 2001 stod jag och några till utanför hotellets pub och hängde.. Dä va då jag mötte Marcus!!  =)  Det ena resulterade i det andra och den 26:e blev vi ihop!!  Plötsligt hade jag riktigt tak över huvudet, mat i magen och nån som hela tiden visade att han brydde sej om mej.. På grund av att min teve hade pajjat hemma hos mej och Meta vägrade låta mej sitta hemma hos henne och se på teven *grr*  så fick jag extranyckeln till Marcus lägenhet.. Han jobbade i Uddevalla (8 mil bort) så han var inte hemma på veckorna.. Detta resulterade i att jag började sova hemma hos honom då och då.. Till slut sov jag där varje natt.. I juli flyttade vi till en större lägenhet.. Sedan flyttade vi till Uddevalla, jag ville bort från Ed och mitt forna liv..  Jag ville få rätsida på mitt liv innan vårt barn skulle födas..  Jag ville inte bo kvar i Ed och känna mej hotad..

Pernilla
Den 27:e mars 2002 förändrades allt.. Pernilla föddes!! Hon är mitt allt!!  =O) 

Jobb
Jag gick länge och mådde dåligt för att jag inte hade något riktigt jobb när föräldrapenningen sinade..  men så hade jag tur..  ett tips ledde till att jag sökte jobb inom hemtjänsten.. Hux-flux så vars jag timanställt vårdbiträde på Ryttarens servicehus!!  Dä jag trivs som fisken i vattnet..!!

Förhållandet......
Det knakade i kanterna på mitt och Marcuses förhållande ganska länge..  eller väldigt länge kanske man ska säga..  ca en halv månad innan vi till sist gick isär slutade jag äta..  jag kunde inte äta.. jag fick skuldkänslor jag ens tänkte på mat..  Jag mådde jättedåligt på grund av min vikt och gick och oroade mej för att jag kanske var gravid igen..
Den sista mars gick jag till slut till mvc och testade mej..  Det enda hon kunde göra var att konstatera att jag var gravid..  Jag började gråta, jag grät flera dygn i rad..  Jag orkade inte nånting..  Jag mådde så dåligt.. En person fanns där genom allt, vill bara slänga in ett stort tack till dej William!!  Jag hade nog fortfarande mått lika dåligt om det inte varit för det du sa..  tack!!  *puss*
Den första april var jag på kvinnokliniken på uddevalla sjukhus..  dom konstaterade att fostret var 3-4 veckor gammalt.. Dom bokade tid för abort..  Det var dä jobbigaste beslutet jag nån gång gjort..  Jag ångrar mej som bara den.. men samtidigt så vet jag att det hade inte gått bra att behålla dom.. (anledningen till att jag skriver dom är att jag blev spådd en gång då jag fik veta att jag först skulle få en dotter (pernilla) sen tvillingpojkar och sen en dotter till)
Min högsta dröm är att få en son..  men se som det går..
Den 8e april var jag tillbaka på sjukhuset.. svalde tre tabletter och fick gå hem igen.. tack snälla Mimmie för att du passade Nillan åt mejj..

Samma dag.. den 8e alltså.. bröt jag och Marcus vår förlovning..

Den 10e var jag åter igen tillbaka på sjukhuset och själva aborten påbörjades..  jag önskar så att jag sluppit gå själv, men vem skulle jag ha tagit med mej??
Den 17e april svek Marcus mej för sista gången och jag bad honom flytta..  ville inte ha honom i mitt liv längre..

Nu är det som det är..
jag är singel (vilket jag trivs riktigt bra med)..
jag har ett barn, men jag kunde ha haft fler på gång..
jag lider av sömnbrist (sover 2-6 timmar/natt)..
jag äter alldeles för lite (gick ner 10 kilo på en månad)..
jag är pankare än pankast..
jag mår hur dåligt som helst psykiskt men gillar inte psykologer..
å alla mina leder har gett upp för mejj..

Nu vet ni dä mesta om min uppväxt.. kanske inte allt.. men en hel del..

 

 

HÄR STÅR INGET MER
KLICKA HÄR FÖR ATT BACKA TILL SIST SIDA